Elsa Petersons Spetsaffär Eftr.

About

Spetsaffären som är den äldsta i sitt slag grundades 1920 av Elsa Peterson och drivs idag av hennes barnbarn Karin som tog över efter sin mamma Gunnel 2016

Story

Elsa Petersons Spetsaffär Eftr. dokumenterades våren 1998 av intendenten Elisabet Johnsson vid länsmuséet i Linköping. Spetsaffären är den sista i Sverige, som har sina rötter i den gamla spetsförläggartraditionen. I början av seklet fanns det en eller flera spetsförläggare i varje kvarter i Vadstena. Spetsförläggarna voro en länk mellan knypplerskorna och kunderna.
Omkring 1920 började Elsa Peterson handla med spetsar. Då var hon den yngsta i raden av damer, som från sina hem förmedlade spetsar. 1971, efter mer än 50 års verksamhet, överlät Elsa Peterson spetsaffären till sin dotter Gunnel Landtblom. Denna fortsatte enigt de gamla traditionerna, men har även påbörjat en ny verksamhet genom utgivning av de gamla Vadstenamönstren för att därigenom föra det gamla kulturarvet vidare.


Om Vadstena-spetsar
Spetsknypplingen i Vadstena har mycket gamla traditioner, men hittills har ingen kunnat föra i bevis när Vadstenaspetsen – denna stads främsta turistsouvenir – började tillverkas. År 1594 nämns spetsar i stadens äldsta dombok i samband med en rättegång om en stulen skjorta, v ars ärm var prydd med spetsar. Dessa spetsar var dock med största sannolikhet av utländsk tillverkning.

Det råder tvivel om huruvida knyppling i egentlig mening förekom i klostret, det man vet är att nunnorna utförde magnifika broderier. Däremot finns det bevis för att det knypplades i Krigsmanshuset på 1600-talet, bland annat genom tullhandlingar som visar att knyppeldynor importerats under den perioden. Man kan alltså inte föra knypplingstraditionen längre tillbaka än till krigsmanshusperioden enligt dr. Geijer. Veteraner från 30-åriga kriget fick bo i de tomma klosterbyggnaderna med sina familjer och knyppling var en vanlig sysselsättning för dem. Kanske hade några av soldaterna hemfört utländska hustrur, vilka lärde de andra kvinnorna att knyppla. Från Krigsmanshuset spred sig sedan konsten att knyppla till befolkningen i staden och socknarna runt omkring Vadstena. Under 1700-talet knypplade nästan alla kvinnor och barn och en del män i Vadstena och trakten däromkring. Vadstena med omnejd är en jordbruksbyggd och på vintern när de var lågsäsong inom jordbruket var det inte ovanligt att hela familjen knypplade. Barnen hade sina beting att knyppla innan de fick ägna sig åt lek eller något annat. Olika personer utvecklade skicklighet på olika moment inom knypplingen, t.ex. att göra långa mandlar. Att knyppla med tunt garn kräver också sitt handlag, och detta var något som såväl vissa kvinnor som män utvecklade skicklighet i.

Knypplingen uppmuntrades från högsta ort och en lärarinna sändes till staden för att undervisa i knyppling av finare spetsar. Under denna tid följde Vadstenaknypplingen förebilder från Flandern. Det starka intresset för knyppling under 1700-talet kan säkert förklaras av frihetstidens strävan att stödja näringslivet. Naturligtvis inverkade även modet att använda spetsar på klädesdräkten. Spetsarna såldes inte bara i Vadstena med omnejd utan runt om i landet av kringvandrande knallar.

Trots nedgångsperioder, särskilt i slutet av 1800-talet, har konsten att knyppla aldrig glömts. Samtidigt som de gamla mönstren bevarats har nya moderna spetsar komponerats. Gunnel Landtblom har tagit det som sitt livsverk att se till att de gamla mönstren finns kvar. Varje år återutges några gamla mönster ur Elsa Petersons mönsterskatt men även nykomponerade mönster. Bland annat har många av Inez Petterssons mönster återuppstått. Inez var kusin till Elsa Petersons man Gunnar och hennes mönster återfinns hos Elsa Petersons Spetsaffär Eftr. Nästan alla vadstenaspetsar har namn t.ex. ”Skönheterna”, Pepparkakan”, ”Blåsippan”. Tidigare hade spetsarna också nummer vilka framgår av Elsa Petersons provböcker över spetsar.

Traditionen är gammal, men detta utsökta konsthantverk som blivit synonymt med namnet Vadstena, fortsätter att fängsla otaliga människor som värderar konstnärlighet och skicklighet.