Gamla kyrkan

About

Gamla kyrkan är en av Kävlinge församlings sex kyrkobyggnader.

Story

Redan i tidig kristen tid fanns här på platsen en enkel träkyrka. När domkyrkan i Lund stod färdig 1145 fanns det plötsligt en mängd lediga stenmästare och dessa kom att bygga många stenkyrkor i östra Danmark. Så bland annat Gamla kyrkan i Kävlinge, som byggdes som en romansk absidkyrka under senare delen av 1100-talet. Valv fick kyrkan troligen på 1300-talet då även vapenhuset i norr uppfördes. Det kraftiga tornet tillkom något senare, på 1400-talet. De kalkmålningar som finns i kyrkan är från både 1300 och 1400-talet.

Kyrkan lämnades att förfalla i slutet av 1800-talet, då den nya Korsbackakyrkan uppfördes cirka 250 meter norr om den gamla kyrkan. Efter att ha avsakralisterats, det vill säga tagits ur bruk som kyrka var det meningen att byggnaden skulle rivas, men rivningsbeslutet verkställdes aldrig eftersom det skulle bli för dyrt. Istället kom byggnaden tidvis att användas som gravkapell, men även som brandstation och sädesmagasin. Under det dryga halvsekel kyrkan var stängd hölls ändå vissa gudstjänster här, och kollekten gick till en framtida restaurering. När denna väl kom ingång leddes den av domkyrkoarkitekten Eiler Graebe. och så småningom, den 19 juni 1957 kunde kyrkan återinvigas av biskop Anders Nygren.

Förr i tiden ägdes många kyrkor av adeln, men i Gamla kyrkan finns inga spår efter någon adel. I stället är det byns möllare och gästgivare som betalat utsmyckningen och fått sin gravkammare inne i kyrkan, vilket är unikt.

Två av kyrkans mest betydelsefulla inventarier är dopfunten och altaret av sandsten. Dopfunten är sannolikt samtida med kyrkans äldsta delar och även altaret är medeltida, vilket bevisas av att det i bordsskivan finns en relikgömma.

Altaruppsatsen från slutet 1500-talet fick sin nuvarande färg år 1742 av akademiritmästare Carl Mörth och är numera placerad i kyrkans sydöstra del.

Predikstolen från ca år 1620–30 är tillverkad av träsnidarmästaren Jakob Kremberg. På dess baldakin syns Christian IV:s krönta namnchiffer omgiven av norska och danska riksvapnet. När Skåne blev svenskt skulle allt som förknippades med Danmark bort, och hur de har klarat sig är lite av ett mysterium. En teori är att baldakinen gömdes undan.

Bänkinredningen tillkom år 1728, men målning och dekorering av bänkarna utfördes senare, år 1760 av Johan Ullberg som även samma år renoverade predikstolen. En märklig detalj på klockarebänken från år 1580 är att församlingens klockare har ristat in sina bomärken och initialer i bänken.

Efter att ha legat nerpackad i många år på Historiska museet i Lund blev dopbaldakinen av Johan Ullberg som omtalades första gången år 1759, restaurerad år 2011 och sitter nu uppsatt i kyrkans nordvästra del.

Kyrkan har en klocka från 1957, gjuten av M & E Ohlssons Klockgjuteri i Ystad. Kyrkans gamla klockor hänger numera i Korsbackakyrkan.

I mitten av 1700-talet trodde många fortfarande att djävulen strök runt kyrkan och att han kunde hjälpa människor i utbyte mot deras själ. En historia berättar om den 20-årige Per Nilsson som var son till sockensmeden och förväntades följa i faderns fotspår. Per trivdes emellertid inte med att vara smedsgesäll och önskade ett enklare sätt att tjäna pengar. En morgon hittades ett brev skrivet i blod, instoppat mellan stenarna i en av väggarna till vapenhuset, där han mot hjälp till rikedom sålde sin själ till djävulen: ”Jag tillskriver mig till dig Fan med mitt eget blod. Om du hjälper till pänningar så länge jag lefer Lofvar jag min siähl och ande när jag dör”. Per Nilssons handstil kändes igen, och eftersom hans tilltag sågs som ett hot mot kyrkan dömde häradsrätten honom till döden, ett straff som dock tack vare goda kunskaper i katekesen ”mildrades” av hovrätten som i stället gav påföljden spöstraff.

Källa: www.kyrkoguiden.se/skane_482.html