GammelGura

About

Renoverar och förbättrar gamla ospelbara gitarrer.

Story

En GammelGura är en gammal gitarr som renoverats och i viss mån konverterats till ett mycket fint instrument som inte bara har kvar sin historia, men som också låter bra och är lättspelad. Med en inmonterad K&K mick går den att använda i alla sammanhang, även på en scen.

En GammelGura börjar med ett ospelbart ”vrak”, typiskt är den en billig gitarr från ca 1920-talet. De här små gitarrerna brukar man kalla ”parlor” gitarrer (i USA var ”parlor” det rum där man brukade samlas för att läsa, spela kort och spela musik innan TV’n uppfanns). Den har åtskilliga sprickor i lock och botten och en böjd hals, för att lista några av de vanligaste problemen. Till skillnad från moderna billiga gitarrer är den tillverkad av solitt trä och inte plywood vilket ger den stor potential att låta bra efter en genomgång. Gammalt trä blir sprödare och svagare, men får också bättre klang. Gamla gitarrer är för det mesta små och är ursprungligen dimensionerade för sensträngar som motsvarar dagens nylonsträngar och som inte drar lika hårt som stålsträngarna. Genom att bland annat byta ut spruckna och dåliga ribbor invändigt och förstärka halsen med en kolfiberstav får man ett instrument som håller för moderna tunna stålsträngar.

En typisk GammelGura konvertering börjar med ett lämpligt objekt. Kanske farmors gamla gitarr som hänger ospelad på väggen eller kanske det charmiga loppisfyndet som hamnade i förrådet. Första steget är att plocka isär gitarren i sina delar; stämskruvar, översadel, greppbräda, hals, kropp med lock och sidor, stall, ändplugg och botten. En GammelGura konvertering gör man inte på finare instrument eller på gamla gitarrer i bra spelbart skick, i alla fall inte utan att överväga om inte en originalrenovering vore ett bättre alternativ.

Med alla delar isärplockade är nästa steg att limma alla sprickor och reparera eller ersätta delar som inte håller måttet. Ribborna invändigt byts alltid i en GammelGura. Eventuellt får den kvar den originalribba i botten som syns genom ljudhålet. Nya ribbor av bästa tonträ ersätter de gamla som för det mesta är av dålig kvalitet och inte placerade optimalt för bästa ljud. Ribborna syns inte utifrån och här brukade man fuska det som gick på den tidens billiga gitarrer. För att slippa reklamationer gjordes ofta originalribborna väldigt kraftiga med ett dåligt ljud som resultat. Eller också är de för klena för att klara av strängdraget från moderna stålsträngar. Efter att ha renoverat många tiotals gamla parlor gitarrer vet jag hur ribborna ska placeras och hur kraftiga de behöver vara.

Halsen är för det mesta för svag för att klara strängdraget från stålsträngar. För att förstärka halsen fälls en kolfiberstav in i halsen under greppbrädan. Kolfiber är extremt styvt och lätt och har en fin klang i själva materialet och ger halsen all den styrka som behövs. Halsen kan vara böjd och rätas ut med värme innan kolfiberstaven monteras. Kolfiberstaven göms under greppbrädan och syns inte på den färdiga gitarren. Typiskt får en GammelGura ett 0.10 sträng set eller ett Newtone Heritage 0.11 set som är speciellt framtagna för gamla parlor gitarrer.

Greppbrädan på GammelGura gitarrer byts för det mesta av flera skäl. Ibland går den inte att få lös i ett stycke på grund av ett väldigt starkt lim eller för att träet vittrat sönder. Trävalet kan också vara mindre bra (t.ex. valnöt, svartmålad lönn), greppbrädan kan vara nött med ”spelgropar” vid de översta banden eller banden kan vara felplacerade. Om originalet går att rädda används det, men oftast blir det en ny greppbräda monterad. Nya band monteras alltid och de är i slitstark mässing som gör gitarren lättspelad.

Ett problem med nästan alla gamla parlor gitarrer är att de gamla stämskuvarna är glappa eller behöver reparation. Som tur är finns det numera nya stämskruvar att köpa som liknar de gamla originalen och som fungerar väldigt bra. GammelGura gitarrer får alltid nya stämskruvar om de gamla inte håller måttet.

En K&K mick monteras in under stallet och den gamla ändpluggen ersätts med ett teleplugg jack. Micken är enkel helt utan batteri eller rattar, men ger ett mycket fint akustiskt ljud genom ett PA och kanske en extern preamp.

När alla delar reparerats och uppdaterats limmas de ihop med samma typ av lim som ursprungligen användes, hudlim eller varmlim som det också kallas. Ett tunt lager lack av samma typ som originalet, sprit- eller cellulosalack, läggs på. Den nyblanka lacken mattas sen ned så att instrumentet får tillbaka sin vintage patina. Den nya lacken ger gitarren bättre ljud och döljer de värsta reporna, men förändrar inte originalpatinan.

Den färdiga GammelGura gitarren justeras sen in så att stränghöjden blir låg och alla strängar intonerar som de ska. För att kunna intonera rätt måste ett vinklat stallben ersätta det raka band som oftast sitter på originalen. Ibland måste stallet göras bredare för att det vinklade stallbenet ska rymmas. Bara om stallet är i riktigt dåligt skick eller om det fattas tillverkas en ny replika.

Slutligen vibreras gitarren med en ToneRite ett antal dagar. Resultatet blir att gitarren känns mer eller mindre inspelad och inte lika styv som en ny eller nyrenoverad gitarr alltid är den första tiden innan den spelats in. Här syns ett par exempel på färdiga GammelGuror i fina Gator case i 3/4 format som passar perfekt för de små.

Min erfarenhet är att alla gamla gitarrer som ges en GammelGura konvertering låter flera klasser bättre än originalet (när den fortfarande gick att spela på). Exakt hur bra beror väldigt mycket på originalet, konstruktionen och valet av trä i alla delar. Alla GammelGura gitarrer är unika individer som har sin egen ton. Vad man sen tycker är är bra är en smaksak, det som passar en passar inte en annan. Det jag kan garantera är att spelbarheten och intoneringen är i klass med nya väljusterade moderna gitarrer, att gitarren har dynamik, lång sustain, fungerande stämskruvarna och att ljudet från K&K micken motsvarar hur gitarren låter akustiskt genom ett PA. Och sist men inte minst att gitarren fortfarande har kvar det mesta av sin historia, charm och patina!

Vill man inte konvertera sitt objekt till en maximalt bra gitarr kan den istället renoveras så den i alla fall är spelbar. Om det är en historiskt värdefull gitarr eller har samlarvärde bör man göra så lite man kan för att inte värdet ska minska, i princip bara åtgärda det som är nödvändigt för att den ska gå att spela på. Här gäller det att vara försiktig och använda originaldelar om de finns och samma lack och lim som originalet vid reparationen.

Impressum

Roger Häggström