Lindö Hills

Story

Lindö
Lindö är beläget i nordvästra delen av Vallentuna socken. Ägogränsen i norr utgör sockengräns mot Skånella och Markims socknar. Ägorna till Lindö var under historisk tid samlade och relativt omfattande. Bebyggelseläget för nuvarande Lindö gård låg centralt i ägorna som sträckte sig från sockengränsen i norr och Mällösa i väster och i öster längs dalgången (och den gamla vintervägen) ända ned mot Kragstaborg i norra delen av Kragsta ägor.

Lindö ligger mycket lågt på mellan 10 och 15 meter över havet, med enstaka höjder upp mot 35-40 meter över havet.

Namnet är sammansatt av förleden lind- och efterleden -ö. Efterleden –ö förekommer på enstaka platser inom kommunen och är naturgeografiskt betingat. Lindö upplevdes länge som en av vatten omgiven ö eftersom bebyggelseläget för byn och senare gården i nordväst, norr och öster var helt omgivet av vatten och sank mark. I öster låg sjön Sormen eller Sorman och i norr den idag helt försvunna sjön Bladsjön.

Det finns en rad olika förhistoriska lämningar på Lindö ägor. På höjden söder om nuvarande gårdsanläggning finns ett gravfält RAÄ 190:1. Det finns även enstaka stensättningar RAÄ 196:3 m fl och någon gravhög RAÄ 196:2. Det finns även stensträngar i sydvästra delen av Lindö ägor RAÄ 187:1 m fl.

Vid Gullbron finns enligt FMIS resterna av dels en kavelbro RAÄ 472:1 norr om nuvarande väg 268 och dels en stenlagd övergång RAÄ 97:2 söder om nuvarande väg. Gullbron var en sk runstensbro ursprungligen flankerad av fyra runstenar. Den finns beskriven i Sveriges runinskrifter. Själva bron utgjorde sannolikt två frihängande broar med en uppbyggd stenkista som mellanstöd i mitten. Norr om bron har man hittat pålar med oklar funktion som daterats dendrokronologiskt till äldre järnålder.

Lindö utgjorde under historisk tid en by omfattande sex gårdar och därmed den till antalet räknat största byn i hela nuvarande Vallentuna kommun. Fem av gårdarna var samlade på en bytomt medan en av gårdarna låg en bit lite längre norrut. Byn utgjorde en klungby. Fyra av gårdarna var vid karteringen år 1635 (A10:56-57) ägda av frälset. Den största gården var bebodd och ägd av skattebönder och taxerad till 11 öresland. Den minsta gården tillhörde kronan. Tre av de fyra frälsegårdarna var lika stora, en något mindre. Det sammanlagda örestalet var drygt 4 ½ markland.

Åkermarken var indelad i tre åkergärden och åtta mindre åkervretar. Ett åkergärde låg i gärdeslag med Mällösa och Hassla. Utsädet till den stora självägda gården var drygt 13 tunnor årligen och antalet skördade lass hö var 53. Tre av frälsegårdarna var lika stora (5 ½ öresland) och sådde årligen drygt 6 tunnor åker och kunde skörda 26 lass hö vardera. Kronogården som var minst besådde varje år mellan 5 ½ och 5 ¼ tunnor åker och skördade 20 lass hö. Den sammanlagda ytan åker till hela Lindö var 42 tunnor och avkastningen på ängsmarken var sammantaget 172 lass hö.

Relationen mellan åker och äng, vilket visar produktionsinriktningen i byn och på de olika gårdarna var 1:4 vilket innebär att boskapsskötsel och animalieproduktion var betydligt viktigare än spannmålsodling ännu under förra delen av 1600-talet.

År 1689 (A14:140-141) karterades Lindö by. Det fanns då fortfarande sex gårdar i byn centralt placerade i förhållande till åkermarken på östra delen av impedimentet. Örestalet och gårdarnas storlek var oförändrade sedan 1630-talet. Årligen besåddes mellan 41 och 50 tunnland åker och ängsmarkens avkastning hade ökat till 346 lass hö. Höet skördades i fyra olika ängar, Västerängen, en sank äng benämnd Govmyra i öster och Lillgullängen och Stora Gullängen i sydost. Den övervägande delen av höskörden utgjorde starrvallshö.

I kartbilden har lantmätaren noterat att vattendraget söder om sjön Sorman ”här är bara sank kärr att ingen här om sommaren över komma… som är övervuxet av små albuskar”. Längst ned i sydost, söder om Gullängen låg Gullbron – en överfart över det sanka området över en liten kringfluten ö som sannolikt var en uppbyggd stenkista i vattendraget. På västra sidan om bron stod – enligt kartbilden - två runstenar uppresta och strax söder om runstenarna fanns en krog. Det fanns även bebyggelse öster om åkermarken i öster som dock inte beskrivs vare sig i kartbilden eller i textbeskrivningen till kartan. I textbeskrivningen till kartan står att ”till denna by funnes ingen notabel skog utan litet till gärdselfång och vedbrand” .

Mellan 1689 och 1708 övergick successivt alla gårdarna i Lindö by i Herr cammerer Enhielms ägo och Lindö gods bildades. Han ägde även Foderby och Bergby. Han dog redan 1710 och änkan lät arrendera ut den stora egendomen och stod som ägare fram till 1724 då Peter Drufva tog över som ägare, (Helmfrid, Vallentuna Förr och Nu, nr 2, 2008).

På 1760-talet sågs en del av rågångarna mellan Lindö, Molnby och Sursta över.

År 1810 (A112-19:3) karterades Lindö gård i samband med en ägomätning. Kartan är mycket informativ och innehållsrik. De sex gårdarna har under 1700-talet ersatts av en herrgårdsanläggning med en mangårdsbyggnad, en strikt planerad trädgård öster om gården med unga fruktträd och buskar, kringliggande ekonomibyggnader som t ex spannmålsbod, loge, stall, fähus, oxhus, brygghus i sten och två tröskverk och en engelsk parkanläggning och allékantade vägar som löper från gårdens centrum i 90 graders vinkel rakt söderut och rakt österut. På höjden norr om gården fanns två väderkvarnar och ett litet kvarntorp. En av runstenarna (U 238) som ursprungligen stod vid Gullbron är flyttad till parken.

Det fanns vid tiden för kartläggningen elva torp och en ryttarstuga på Lindös ägor. I nordväst upp mot sockengränsen låg Ekstubben, Gråjåp och Påtås. Längst ned i sydväst fanns Ulriksdal. I öster låg torpen Kullen, Törnwreten och Hasselkrogen (kubbhuset) och öster om vattendraget fanns torpen Johannisudd och Uppnäset samt ryttarstugan Nedernäset. Uppnäset och Nedernäset var torplägenheter redan under medeltid. I söder låg Gullbrotorp och Björnlöten. Alla torpens marker finns redovisade i kartans textbeskrivning.

Intressant att notera är att till flera av torpen fanns både kalvtomt och kryddtäppa. Bladsjöns utbredning såsom den tidigare hade sett ut finns markerad i ängsmarken. Till kartan finns även en rågångsbeskrivning.

Vid sekelskiftet fanns sju av torplägenheterna kvar. En av väderkvarnarna var kvar och i norra delen av samma impediment fanns en ångsåg. Sammanlagt arton övriga bebyggda lägenheter redovisas till Lindö i häradsekonomiska kartans textbeskrivning. Arealen brukad åker uppgick till 226,4 hektar. Det fanns endast 2 hektar naturlig ängsmark kvar.

Vid kartläggning för den ekonomiska kartan år 1952 hade ytterligare torplägenheter försvunnit, men lever kvar i marknamn och benämningen på platser som t ex Ekstubben och Kullen i norra delen av Lindö ägor. En bostad belägen nordost om gården benämndes Smedstorpet, den har sannolikt ursprung i en stuga med fähus i kanten av Oxhagen omnämnd i 1810 års karta. Hasselkrogen och Johannesudd låg kvar under Lindö, men området där torpen Uppnäset och Nedernäset tidigare legat hade styckats av och benämns idag Lindönäs.

I slutet av 1900-talet anlades i östra delen av ägorna en golfbana. Lindö utgör idag ett av de största jordbruken i länet och har mark även i andra delar av länet. Gården är väl underhållen.

Lindö ingår i riksintresse för kulturmiljövården, K 71.