Norse Skis

Det här är ingen recension av företaget som sådant, utan av en av deras skidor; the Enduro. Med det sagt var det ett sant nöje att köpa deras skidor. Köpte på plats i Västra Frölunda och fick grymt bra hjälp och goda råd av grundaren, Patrik. Det är värt att bara åka dit ut och snacka skidor ett tag: Den korta versionen: Grym, allsidig skida som flyter som en kork i lössnö, men som också är fantastiskt rolig i pist. Inte hittat några svagheter än. Rekommenderas varmt! Den långa versionen: Jag är 174 cm och har kört 180-längden av the Enduro i en veckas tid. På den veckan lyckades jag tajma in allt från störtregn/slask, isiga pister och riktig skitsnö, till både fjäderlätt och lite tyngre nysnö samt perfekt pistad manchester; med andra ord, en perfekt testvecka: Det samlade intrycket är att det är en ytterst kompetent skida; lugn, trygg och väldigt förutsägbar - den gör precis som jag vill och svarar snabbt och effektivt. Det är ingen ’poppig’ skida som skickar ut mig ur svängen, utan stabil och välbalanserad; dämpad utan att kännas ’död’. Någon skulle kanske därmed beskriva den som tråkig, men i så fall är tråkig något väldigt positivt i min värld: Hade även möjlighet att köra den i lössnö inne i skogen där den kändes reaktionssnabb och lättmanövrerad. Allsidig är ett annat passande ord; de kommer lätt upp på kant och skär riktigt fint. Förvånansvärt bekväma på isig pist. Jag var nere en vecka med UCPA, så tiden lades mest på att drilla carvingsvängar och att köra offpist/lössnö. På UCPA får man ju låna utrustning - vilket alla andra gjorde - utrustning som var mer anpassade för pist och carving, men jag kan konstatera att mina Enduro hävdade sig nog så väl i pisten som de andras. Vi hade förvisso bara sisådär 20-30 cm pudersnö, och den varierade från att vara riktigt torr och fin till ganska tung och trög. Känslan är att de går helt fantastiskt fint i lössnö och att de flyter som en kork. Trots det tunna lössnötäcket var det väldigt sällan jag gick igenom, lite förvånande med tanke på att den bara är en decimeter under foten. Som sagt, snabb upp på kant, ett riktigt bra skär, flyter som en kork i puder och kvick i skogen... Vad mer kan man begära? De av min gamla skidor som jag alltid kommit tillbaka till har varit mina Stöckli. Något säger mig att de fortfarande kommer vara överlägsna i riktigt jobbig snö, men är förvånad över hur stabil Enduron är. Jag köpte dem med ett par Shift-bindningar plus hudar eftersom planen ursprungligen var att använda dem för att tura. Tyvärr är det det enda jag inte hunnit testa än: Min uppsättning med Enduro och Shift väger förvisso lite mer än en ’renodlad’ turutrustning, men med tanke på hur skidorna beter sig på berget i övrigt är jag övertygad om att jag valde rätt. I slutändan tror jag att jag kommer spendera minst 90% av tiden utför och bara en lite del jobbandes uppför. Var jag kommer från: Tekniskt sett finns det många som åker oändligt mycket bättre än vad jag gör, men jag åker så mycket offpist jag bara kan och brukar ta mig ner där jag vill. Som förälder har dock fokus börjat flyttas mer och mer mot pisten... Historisk sett har jag alternerat mellan tre par skidor; ett par Fischer pisträjser, Extrem Opinion första utgåvan och ett par Stöckli Stormrider Dominique Perret från 2008. Var egentligen rätt nöjd med den uppsättningen, men ville ha ett par skidor att tura på. Visade sig dock att det blev mer än ’bara’ ett par turskidor, framöver kommer the Enduro vara mitt förstahandsval för ’en dag på berget’.

Mycket bra skidaffär

Superbra service och fantastiska skidor

Översatt av Google Var ska man börja? Jag har åkt The Freeride 192cm i 10 dagar i Val d’Isere under i stort sett alla förhållanden. Freeride är precis vad den utger sig för att vara, en fantastisk freeride-skida. Den klarar alla typer av snö som du kan stöta på utanför backarna. Pulverprestandan är fantastisk, den långa mjuka rockern gör att den flyter bra och tailrockern gör det enkelt att svänga och skära ut snabba riktningsändringar. Den känns väldigt lik min tidigare favoritpuderski Salomon Rocker 2 men med mer stabilitet. Jag fann mig själv oftare än inte åka snabbare än jag brukar och aldrig en enda gång kände jag att skidorna visade några tecken på instabilitet, jag bara njöt av åkturen. På vindblåst, crud och hardpack var skidan stabil, lugn och rejäl. Precis som du vill att en skida ska vara under de förhållanden. En sak som oroade mig innan jag testade skidan första gången var en 192cm skida med en monteringspunkt TC -7,5cm. Men det känns bara perfekt. På något konstigt sätt känns skidan inte lika lång när du åker den i en trång skog när den samtidigt ger dig full prestanda av längden när du laddar öppna ansikten. Vet inte hur det är möjligt men slutresultatet är bara fantastiskt! Den är också tillräckligt lätt för touring även om jag inte skulle kalla det en touringskida. Och det är ganska kul för groomers när du råkar hamna där mellan offpistkörningarna. Norse The Freeride 192 är en av de bästa skidorna jag någonsin åkt. Original Where to start? I’ve skied The Freeride 192cm for 10 days in Val d’Isere in pretty much all conditions. The Freeride is just what it claims to be, an awesome freeride ski. It handles every type of snow that you can come across outside the slopes. Powder performance is fantastic, the long smooth rocker makes it float great and the tailrocker makes it easy to pivot and slash out fast direction changes. It feels very similar to my former favorite powderski Salomon Rocker 2 but with more stability. I found myself more often than not ski faster than I usually do and never once did I feel the ski show any sign of instability, I just enjoyed the ride. On windblown, crud and hardpack the ski was stable, calm and solid. Just like you want a ski to be in those conditions. One thing that worried me before I tried the ski the first time was a 192cm ski with a mounting point TC -7,5cm. But it feels just perfect. In some weird way the ski doesn’t feel as long when you ski it in a tight forest when it at the the same time gives you full performance of the length when charging open faces. Don’t know how that’s possible but the end result is just awesome! It’s also light enough for touring even though I wouldn’t call it a touring ski. And it’s pretty fun on groomers when you happen to end up there in between offpist runs. Norse The Freeride 192 is one of the best skis I’ve ever skied.