Gick ut här många år sedan, jag mådde extremt dåligt hela min skolgång. Jag brottas fortfarande för fullt med mina mentala problem idag, som dessutom är värre än någonsin. Inga lärare eller kuratorer har tyvärr lyckats det minsta med att kunna förstå eller uppmärksamma hur ensam och hjälplös jag kände mig, trots att det borde varit uppenbart för vem som helst att se att jag inte kände att jag hade några vänner. Inte ens när jag på under ett års tid gick från att ligga långt över de flesta betygsvis till att sedan inte ha någon läxlust alls och helt förlora fokuset alla lektioner väcktes några frågor över hur jag mådde, förstår att det inte är lätt när man kanske har många elever att fokusera på, men det krävs inte mycket ansträngning eller tid att bara helt enkelt fråga hur jag innerst inne mår och också be mina föräldrar vara uppmärksam på mitt mående. Vill inte rikta några fingrar mot någon specifikt men om någon anställd på skolan ser detta tänk bara på att väldigt små handlingar från eran sida kan göra livslånga skillnader på andra männsikor. Jag använder ett fikivt namn.
