Rindö redutt

Story

Rindö redutt är en redutt (från ital. ridotta, tillflyktsort) i Stockholms skärgård. Den är belägen på Rindös västra udde och byggdes för att komplettera Vaxholms kastell i försvaret av inloppet till Stockholm via Kodjupet och Norra Vaxholmsfjärden i norr. Den kunde genom sin höga placering på udden behärska sektorn i norr och nordost och skydda kastellet med kanoneld. Till Rindö redutt hörde även 12:e batteriet från 1870-talet. Sedan 1935 är Rindö redutt klassad som byggnadsminne och förvaltas av Statens fastighetsverk.ByggnadFästningen ritades av fortifikationsingenjören Johan af Kleen och uppfördes under åren 1858–1863. Redutten domineras av donjonen (logement inrättat för strid), vars huvudfasad riktades mot nordväst. Byggnadens fasad mot innergården är uppförd av tegel medan gavlarna och fasaden mot havet består av granit. I sydväst tillsluts borggården av en spärrmur medan resterande sidor omges av vallar och en djup grav. Utan för dessa återfinns en fältvall med svårforcerade sprängstenar som ibland placerats på högkant för att skydd vid en invasion. De fick samma funktion som första världskrigets draktänder.Reduttens två kaponjärer medgav eld längs hela försvarslinjen. Dessa två tidstypiska utskjutande försvarsverk var de första i sitt slag som byggdes i Sverige. Kaponjären på huvudfasaden betäcker densamma, medan den andra nere i graven i söder betäcker den sydöstra graven.