Sandhammarens räddningsstation

Story

Sandhammarens räddningsstation är en nedlagd sjöräddningsstation vid Sandhammaren, vilken numera är ett museum.Det vitrappade båtskjulet för Sandhammarens räddningsstation är från 1891 och härbärgerar Sveriges första livräddningsbåt och båtvagnen för denna.Räddningsstationens historiaI november 1855 upprättade staten genom Kungl. Förvaltningen af Sjöärendena en båt- och raketstation i Mälarhusens gamla by, i närheten av nuvarande Mälarhusen, samt en raketstation i Brantevik. Detta var den första två räddningsstationerna i Sverige och början till ett organiserat livräddningsväsende.År 1862 byggdes två fyrar på Sandhammaren, vilket minskade antalet haverier vid den farliga udden med rörliga sandrevlar, men stationen hade under många år därefter fortfarande rekord i antalet räddade vid svenska räddningsstationer. Stationen i Mälarhusen blev dock kvar, men flyttades så småningom, 1891, till Sandhammaren. Ansvaret för stationen togs över av fyrens personal med fyrmästaren som uppsyningsman, under Kungl. Lots-Styrelsen. Under åren i Mälarhusen har då sammanlagt 228 sjömän undsatts (en sjättedel av alla undsatta i landet, näst flest efter räddningsstationen Skärsände på Fårö).År 1945 lades räddningsstationen vid Sandhammaren ned. Raketstationen i Brantevik lades ned år 1957. En ny räddningsstation inrättades vid hamnen i Kåseberga 1944.LivräddningsbåtenBåten är byggd i Köpenhamn år 1855 av skeppsbyggmästaren Ertmann Peter Bonnesen, en då erfaren leverantör till danska räddningsstationer. Båten i Sandhammaren är dock den äldsta bevarade i Skandinavien. Den anses också vara den livräddningsbåt som varit längst i bruk i världen (90 år).