Stora Hammars gamla kyrka är en kyrkobyggnad i Stora Hammar utanför Höllviken i sydvästra Skåne. Den tillhör Höllvikens församling i Lunds stift.Kyrkans äldre historiaStora Hammars gamla kyrka är en av Söderslätts mest välbevarade kyrkor från tidig medeltid. När kyrkan omnämns första gången i bevarat skriftligt material är den ett medeltida s.k. prebende åt Lunds domkapitel, dvs. intäkterna från kyrkan ska gå till domkyrkans kanikesamfund i Lund.Kyrkan är uppförd av den anonyme Oxiemästaren, som fått sitt namn efter sina alltjämt välbevarade stenarbeten i Oxie kyrka. Kännetecknande för denne mästare är att han arbetar i kritsten och ofta avbildar ett lejon som äter vindruvor. I Stora Hammar finns en bevarad bild av just ett sådant lejon, vilket en gång suttit i den södra ingångsportalen. Ett annat lejon, svårt vittrat, sitter sekundärt inmurat i den östra korgaveln. En annan kännetecknande detalj för denne mästare är en speciell rutornamentik. Ett kritstensblock med denna ornamentik finns bevarad i kyrkan. Blocket måste en gång ha suttit i triumfbågen. Den välbevarade dopfunten i kyrkan är också ett verk av Oxiemästaren.Genom att denne mästare finns representerad i byggnadsdelar som murats in i kyrkan vid själva uppförandet är det ingen tvekan om att han också står bakom själva kyrkobygget. Genom en dendrodatering av en bevarad, ursprunglig träbjälke över långhuset, vilken huggits i perioden 1151-1155, kan stenkyrkans uppförande fastställas till 1150-talet. Dendroundersökningen, vilken initierades av Fotevikens Museum och utfördes av Alf Bråthen, ger ytterst värdefull fakta kring de tidiga skånska stenmästarna. Tidigare hade man nämligen ingen absolut datering att stödja dessas verksamheter på. Genom att klargöra att Oxiemästaren var verksam redan på 1150-talet (man hade tidigare gissat på slutet av 1100-talet) måste till exempel hans lärare Mårten stenmästare varit aktiv redan på 1130-1140-talen, troligtvis som en av stenmästarna i slutförandet av Lunds domkyrka.
to add Stora Hammars gamla kyrka map to your website;