StudiYos - Även det omöjliga, är möjligt.

About

Kan du vicka på tårna? Då kan du förverkliga dina drömmar!!
En föreläsning om att våga tro på sig själv, om målmedvetenhet och motivation.

Story

När jag var 25 år förändrades mitt liv...

Jag vaknade på söndagsmorgonen…
Det här var en helt vanlig dag, bortsett från att det var den enda
soliga dagen den hösten, men den skulle visa sig bli något helt annat.

Jag gav mig som vanligt iväg till stallet för morgonbestyren där.
Jag fodrade och släppte ut hästar, men innan min häst skulle
få komma ut i hagen så skulle jag rida.

Vi skulle bara skritta en kort vända i skogen.
Men längs med vägen låg en lite björk över stigen, jag bestämde mig för
att Kingen, som han hette, skulle få hoppa några gånger…
Det var ju det roligaste han visste…

Där slutar dagen att vara en helt vanlig dag…

Kingen blir rädd, sparkar bakut och jag känner hur jag
mister kontrollen över både hästen och min kropp…

En stund senare vaknar jag upp och inser att jag är förlamad…
_________________________________________________________

Förlamad från midjan och ner, med 2 krossade kotor, 2 spräckta kotor,
X antal revbensbrott och en blödning i vänster lunga.

Den medicinska vetenskapen talade emot mig.
Läkarna sa att jag inte skulle få tillbaka rörlighet & känsel…

Jag var av en helt annan åsikt:
- Jag SKA gå igen!!! -

Vilken knäpp på näsan det blev för läkarna när jag drygt 2 månader senare stod upp för första gången! Det var inte helt på egen hand och inte på några villkors vis stadigt, men jag stod ändå upp!!
_________________________________________________________

11 år senare…

Klockan är 03:45 och jag vaknar med knäna uppe vid hakan. Benen brinner, och det sticker som om det satt miljontals nålar i dem.

Efter flera samtal med olika läkare blir jag tillslut skickad akut på en magnetröntgen.

Det visade sig att en kota hade gått sönder och i princip helt ätits upp av den infektion som härjade i ryggen. De små benflisor som fanns kvar hade tryckts in i ryggmärgen då jag la mig på röntgenbritsen och förlamade mig ännu en gång från midjan och ner…
Beskedet var som ett knytnävsslag i ansiktet!

Där börjar kampen för att lära mig att gå, för tredje gången i mitt liv…