Sundsvall - Norrlands Murmansk

About

Med öststatsarkitektur sätter vi Sundsvall på kartan.

Story

Syftet med denna sida är att belysa den stadsbyggnad som både hemsökt Sundsvall och som präglat Murmansk. Sambandet förklaras här med en snabb historisk tillbakablick och med en genomgång av de stadsbyggnadsidéer som varit förhärskande i snart ett sekel:

Under det sena 1800- och det tidiga 1900-talet kulminerade stadsbyggnadskonsten i rikligt utsmyckad och harmoniskt sammanhängande kvartersstadsbebyggelse. Industriorten Sundsvall, med sina blott tio tusen invånare, gavs under denna era karaktären av modern storstad. Än i dag häpnar man över den tidlösa arkitekturen. Böcker har skrivits om de vackra husen, turister går stenstadsvandringar och fastigheterna är dom mest eftertraktade i norra Sverige.

Under 1900-talet bröt stadsplanerare och arkitekter tvärt med tidigare generationers stadsbyggande. Massproducerat stål, armerad betong och bilen gav nya möjligheter till utformningen av städer. Stenvalv, sluttande tak och tät bebyggelse med arbetsplatser och service inom gångavstånd var inte längre nödvändigt. Så kallade modernister menade till och med att detta traditionella sätt att bygga var förlegat. De kunskaper som mänskligheten förvärvat under årtusenden ignorerades och ett nytt tankesätt frammanades. Detta tankesätt har mycket liten kontaktyta med verkligheten och är strösslat med allehanda pseudovetenskapliga resonemang om att byggnader är maskiner för boende och att sådant som solvinkelstudier är av överordnad betydelse för stadsplaneringen...

I övergången från det "gamla" till det "nya" sättet att bygga städer så uppfördes Murmansk. Modernistiska stadsplanerare gavs fria tyglar att från ingenting skapa en stad så ful (ursäkta, så "funktionell") att följande beskrivning av Murmansk är lite av en ofrivillig eufemism: Grådaskiga lägenhetskomplex med vinden från Norra Ishavet piskande längs de smutsiga fasaderna, här och där enstaka personer ilande över parkeringsplatserna och från motorlederna ett ständigt sorl. Kort sagt inte helt olikt Bredsand.

Den modernistiska synen på staden är besläktad med och starkt influerad av funktionalismen. En renlärigt utformad modernistisk stad är indelad i tydligt avgränsade funktionsområden. Ett exempel på detta är den funktion som upptar 1/3 av en människas liv, nämligen sömnen, och sover det gör man ju i bostäder. Därav termen sovstad. En sovstad är med andra ord ett område med bostäder, oftast i formen av avskalade lägenhetsbyggnader. En sekundär funktion i sovstaden är enklare former av rekreation. Sovstadens byggnader ska därför vara separerade med gräsytor. Detta koncept benämns förskönande som "hus i park".

Fast eftersom människor gör annat än sover och står rätt upp och ner på gräsmattor så behöver dom transportera sig till andra områden för handel och arbete. På grund av avstånden sker dessa transporter främst med bil. En typisk bil har en låg nyttjandegrad och står parkerad under 22 av dygnets 24 timmar. En mer rättvisande benämning på "hus i park" blir därför "hus i parkering", och på de ideologiskt anlagda gräsmattorna är det knappt någon som vill vistas i vilket fall. I själva verket stänger de boende in sig i sina individuella boningar och inväntar den områdesspecifika primärfunktionens inträdande (sömnen) innan följande morgons bilpendlande till arbetsfunktionen.

Naturligtvis är det få stadsplanerare och arkitekter som fortfarande tänker på detta djupt ideologiserade sätt, men det är hur som helst i detta tankegods som deras syn på staden har sina rötter. Detta synsätt har tillåtits diktera stadsplaneringen i Sundsvall och alla andra svenska städer sedan mitten av 1900-talet. Områden som Bergsåker, Nacksta, Granlo, Granloholm, Skönsberg, Sundsbruk, Bredsand med flera har byggts med den modernistiska visionen av staden som förebild. Precis som Murmansk.

Till skillnad från Murmansk var dock Sundsvall inte ett oskrivet blad. Det fanns redan en stad uppförd innan modernisterna satte spaden i jorden och dessutom klarade sig Sundsvall med en hårsmån undan den rivningsvåg som ödelade många svenska städer. Norrmalm och mycket annat revs, men trots långtgående planer så jämnades stadskärnan inte med marken. Stenstaden är dock under en långvarig belägring och på hundra år har kvartersstaden inte expanderat på något meningsfullt sätt. Trots gångna decenniers katastrofala stadsbyggnadshaverier fortsätter uppförandet av gles och anskrämlig bebyggelse.

Välkommen till Sundsvall – Norrlands Murmansk!