Tiki Room

Story

När öppnades verksamheten?

2002, i Vasastaden, Stockholms Län, Sweden.
Mannen som ligger bakom barens etablerande heter Stefan Kéry och är mest känd som chef på det lilla originella skivbolaget Subliminal Sounds. Vi träffades på plats för att snacka om barens bakgrund, musiken och tikidetaljer i allmänhet.

Vi börjar väl från början - hur kom du in på tiki?
- Det började för väldigt länge sedan... När jag var jätteliten, redan på sextiotalet, så såg jag bilder från Disneyland och en attraktion där som hette Enchanted Tiki Room, och det där bara fäste sig. Jag ville verkligen åka dit. Nu blev det aldrig så, inte då iallafall, och tiden gick. Jag läste Thor Heyerdahls böcker och Bengt Danielsson, och någon gång på åttiotalet började jag upptäcka "Exotica 7" och sånt. Lite så kallad exotica hade jag hört redan när jag var liten, min far hade skivor med Yma Sumac, men hon platsar inte in riktigt i tiki-världen. Jag började köpa Martin Denny, Arthur Lyman, Les Baxter och så vidare och så fick jag kontakt med folk i USA som pratade väldigt mycket om tiki, redan i slutet av åttiotalet, till exempel Stuart Swezey som hade ett bokförlag och en affär som hette Amok och körde olika klubbar. Sedan dök andra personer upp - Otto von Stroheim som nu gör ett fanzine som heter "Tiki News". På den vägen har det varit. Jag har även hållt på mycket med skateboard, men även med surfing där tiki förekommer mycket.

- Jag brukar också spendera vintrarna på Fårö utanför Gotland, och det är känt bland sjöfarare sedan urminnes tider som "det vita Hawaii" och jag hävdar att våra svenska motsvarigheter till tikis finns där - alltså raukar. Man kan knäcka amerikanerna genom att säga att "ja, det är fossilstenar som ser ut som tikis". Det finns ju några som ser ut som ansikten.

- I början på nittiotalet så startade jag en klubb i Stockholm som hette Tiki Room, som vi hade på massor av olika ställen. Då tog man dit alla grejor man hade och byggde om ställena. Vi körde över hela stan och det var på olika nivå - från väldigt ambitiöst till bara lite bambu. Vi har till och med kört på Paladium för två tusen pers med enorma bambuväggar och surfband och lite polynesisk revy. Sedan dess har vi försökt sälja in det här som ett fast bar-restaurang-koncept, men det har inte varit någon som varit intresserad. Ingen har fattat hur mycket man än förklarar och visar bilder. Men till slut nu när vi hade gett upp helt och hållet var det några som var smarta nog att förstå vilken bra idé detta var och det var då Restaurang Mellow. Det här är den första tiki-baren i norra Europa som är helt genomförd, inte bara med dekoren. Nu för tiden så är ju "tiki" ofta kopplat med "tacky", men det var det inte ursprungligen och det vill inte jag ha det till. Man slänger in lite polynesiska grejor och serverar lite äckliga, sockersöta drinkar. Men här kör vi stenhårt med det riktiga konceptet och det finns det nästan inga andra ställen i världen som gör - att drinkarna faktiskt görs som de var tänkta och så vidare. Allt som ingår i det stora konceptet tiki.

Varifrån kommer inredningen?

- Massor av olika ställen. Både Hawaii, Fiji och Sverige. Maskerna är det en svensk konstnärinna som har gjort och de tre stora tiki-figurerna är det också en svensk snubbe som har gjort, Max Fredriksson, han är fotograf egentligen. Han har gjort lite tikis tidigare, bland annat till en affär jag hade. Han sa "visst, det här kan jag göra, jag köper en motorsåg så går det fort". Det tog väldigt lång tid och han kommer att ha valkar i händerna för resten av livet. Men de blev väldigt fina.

- Soffor och bord är specialbeställda och väggbeklädnaderna, "Tapa" och "Lahala", och allt vad det är som sitter på väggarna är från Hawaii. Det är väldigt blandat. Själv idén är att göra det som en amerikansk västkust-tikibar där man kombinerar det primitiva etniska med krom och läder. Det bästa av alla världar.

Var du runt mycket för att få inspiration?

- Jo visst, jag har varit på många tikibarer i USA. Det första man får lära sig där är att somliga gamla ställen visst har fin dekor men de kan inte göra drinkar för att rädda sitt liv. Det är väldigt få autentiska tikibarer där man kan få något gott att dricka. Men visst, jag har både varit runt och också tittat i gamla böcker, men stället är ändå unikt. Det är inte så att det är en kopia av något annat. Det har byggts flera nya och ganska tarvliga tikibarer, men det är det här stället och Taboo Cove i Las Vegas som Bosko gjort som är bra. Vi var färdiga lite före dem, även om vi fick skjuta upp invigningen lite, men egentligen så var vi världens första nya, helt genomförda tikibar och den första någonsin i Sverige. Jag har har pratat med folk som var intresserade av sånt här, allt ifrån Yngve Stoors änka till gamla jazzklubbägare och de säger att visst, de hade ju Hawaii-partyn, men det var ingen inredning och ingen som kunde göra drinkar, utan bara musiken. Det fanns ju exotica-band på 40-50-talet här också - inte bara Yngve Stoor. Jag har ju gett ut en tiotummare med en grupp som spelade då men som aldrig gav ut någonting, men vi tog in dem i studion nu, Bo Axelssons Exotic Sounds.

Det finns ju ingen tiki-tradition i Europa att tala om...

- Nej, inte direkt, Norge har ju Thor Heyerdahl-Kontiki-museet och i Tyskland så finns det lite, i hamnkvarteren i Hamburg och så. I Tyskland fanns flera Trader Vic's och en del andra ställen. Det finns något kvar, kanske inte så jättetiki, men det fanns flera ställen i Hamburg på femtiotalet. Däremot har det länge funnits ett stort söderhavsintresset här. Det skrevs enormt mycket böcker på 40-talet och det finns många svenskar som gav sig iväg till Polynesien. Sverre Holmsen är en av mina svenska favorit-författare.

Era muggar, var kommer de ifrån?

- Den stora lava-skålen med vulkan är gjord på Hawaii och muggen som vi har som ställets egen med namnet på baksidan, den här Moai-påskö-gubben, är gjord av en firma som heter Tiki Farm i USA. De är de bästa tiki-mugg-tillverkarna. Det är en replika på Kahiki:s mugg, en av de största tikibarerna i USA, som numera är riven. Den låg i Columbus, Ohio om jag inte minns fel. Tanken var att vi skulle ha en egen, men det blev så dyrt att trycka upp formar och du kan tänka dig frakten av alla de här muggarna från USA. En sådan mardröm. Men jag tycker den är fin och den är ju exklusiv på så sätt att namnet står på baksidan. Samlar man tikimuggar så är det det man vill ha - ett ställes egna muggar.

Samlar du muggar själv?

- Ja, det har jag hållt på med länge men nu har jag lugnat ner mig lite. Det har blivit så dyrt på eBay, men jag har fått tag på en hel del lite billigare. Men jag vet att våra muggar har gått dyrt på eBay. Jag tror att de trodde att det var en gammal mugg från Sverige.

Har du några tips för den som vill göra sitt hem med tiki-anpassat?

- Bambu är inte så lätt att få tag på, men man kan få tag på vass som är ganska likt, lite tjockare. Det kan gå att hitta i blomsteraffärer. Annars är det svårt att få tag på tiki-prylar här. Mitt tips är - sätt på en Martin Denny-platta, hitta ett bra drinkrecept och gör drinken exakt så som det står, med exakt mängd is och exakt de rätta spritsorterna. Häll upp ett varmt fotbad och sätt på dig en aloha-skjorta, kavla upp byxorna och slappna av.

- Annars kan man ha en Kava-fest. Kava kan man köpa i hälsokostaffärer i Sverige även om den är väldigt svag. Det kommer från Söderhavet och jag ser det som den första tropiska drinken. Den är baserad på roten Piper Methysticum och gör en inte berusad utan, tja, hög på något sätt. Ursprungligen var det så att pojkar som inte hade kommit i puberteten skulle sitta och tugga roten och sedan spotta det i en balja, där man sedan blandade i vatten och får fram en lätt narkotisk dryck. Det finns att köpa i droppform i Sverige, men man kan också beställa från utlandet som pulver. Man kör det i en mixer och häller det sedan i en damstrumpa, häller i vatten som pressas ut och sedan dricker man det. Man ska dricka hela skålen och klappa i händerna tre gånger före och tre gånger efter för att tala om för gudarna att nu är man en av dem som dricker Kava, eller "Ava" som det också kallas. Det serverar vi inte här, de flesta tycker inte att det är gott utan att det smakar väldigt mycket som jord. Men jag tycker det är väldigt bra, man blir lugn och avslappnad. På riktiga Kava-krogar i Söderhavet så är det nästan ingen belysning alls och folk ligger i princip ner. Det är inte så jättestarkt, men man blir soft och avslappnad.

Era drinkar, är det gamla orginalrecept eller egna uppfinningar?

- Både och. De kommer först och främst från Don the Beachcomber, han som först skapade tropiska drinkar, och även några från Trader Vic, några egna och några från Beach Bum Barry, Jeff Barry, en amerikan som skrivit böckerna "Grog Log" och "Intoxica". Han som satt ihop våra egna drinkar heter Adam Axelzon.

Vad rekommenderar du för drinkböcker?

- Det är Beach Bum Barrys böcker, utan tvekan. De är de enda som finns som är nygjorda och riktigt bra. Det har kommit en Don the Beachcomber-bok nu på Hawaii också och den är intressant. Den har en del av hans orginalrecept som man inte har sett tidigare men den är inte riktigt välgjord. Om man läser recepten får man inte ihop det riktigt, de har gjort lite fel. Det var inga fel på hans drinkar, men de har skrivit det lite konstigt. De är väldigt exakta på vissa saker men sedan står det till exempel inte hur mycket is man ska ha. Det är väldigt viktigt - det ska vara mycket is i drinkarna men vet man inte hur mycket är det lätt att det bara blir någon vattnig sörja. Så det är Barrys två böcker som är de ultimata. Att hitta gamla orginalböcker är svårt, det finns ju - Trader Vic gjorde ett antal men de är svåra att få tag på. I Sverige är det dessutom svårt att få tag på alla ingredienser som behövs, men det kan man inte i USA heller. I USA drömmer de ju om kubansk rom till exempel.

Hur är romutbudet i Sverige?

- Systembolaget har aldrig riktigt förstått rom. Vi har haft väldigt mycket rom från Frankrike, Martinique-rom, det är rom som görs i Karibien - på Jamaica - och lagras i Frankrike. Demarera-rom från Guyana, som är väldigt viktigt i många drinkar har inte gått att få tag på. Nu har de haft ett märke som heter Cadenhead och det var det sämsta de kunde ta in. Det är svindyrt och smakar lika dåligt som det är dyrt. Sedan har ju mörk rom i Sverige varit synonymt med Negrita och det är kanske den sämsta romen som någonsin funnits på marknaden. Den har till och med färgämne i sig och det ska inte rom ha. Samma sak gäller förresten Baccardi - deras mörka rom är också färgad.

- På systemet klassar man det i ljus och mörk rom men så enkelt är det inte. För att göra bra drinkar behöver man en kubansk rom, en mörk jamaicansk, Demarera-rom - som det som sagt är lite dåligt med på systemet - och Barbadosrom, som det finns det väldigt bra - Cockspur och Mount Gay. Man kan också behöva 151-proof-rom, 75-procentig, och det finns ju inte i Sverige. Det är inte förbjudet längre, men det är ingen som tar in det. Jag har pratat med alla spritleverantörer och det är ingen som har hört talas om det. Sverige har aldrig varit något romland. Whiskey finns det ju mycket och där har de verkligen förstått att det finns olika sorter och att det finns skillnader som beror på var de är gjorda, men det har de inte förstått när det gäller rom, tyvärr. Det kanske kan bli bättre när vanliga affärer kan sälja. Sakta börjar folk lära sig lite om rom i Sverige, men det går långsamt.

- Många kommer hit och tycker "oj, det här stället var lite för exklusivt för mig, drinkarna är så dyra". Men vad många missar, och det har jag inte velat skriva ut i menyerna heller, är att här gör vi inte treor eller sexor utan vi gör drinkarna så som de var tänkta. Om man dricker till exempel en "Spindrift" som kostar 227 spänn då är det ingen vanlig liten drink utan den har tretton och en halv centiliter fyrtioprocentig sprit i sig. Så det är prisvärt - det är vanliga centiliterpriser men drinkarna görs med mer omsorg och med den mängd sprit det ska vara.

Mat då?

- Vi hade mat från början. En av kockarna gick igenom en av mina polynesiska kokböcker och satte ihop lite, men eftersom man bara fick den maten här nere och de flesta kommer för att dricka så blev de tvugna att ha en massa fisk och sånt som inte gick åt och som de fick slänga. Så vi har tagit bort den och kör med den vanliga menyn, men det funkar alldeles perfekt att äta en oxfilé också. Det viktiga är att man dricker en drink till maten. I Sverige kanske det kan kännas konstigt men det går alldeles utmärkt och det är tanken att det ska man göra också.

Hur ser orginalmaten ut? Helstekt gris?

- Ja, man ska ha jordugnar och så där. Men på Don the Beachcomber och Trader Vic's så var det inte så jättemycket polynesisk mat, utan det var kinesisk mat som de gjorde om för att passa amerikanerna och så slängde man in lite polynesien-inspirerade tilltugg, så kallade "pupu platters", med lite fisk och grönsaker och allt möjligt. Tanken är att vi ska ha pupu platters här till hösten, vi får se hur det blir med det.

Vi går över till musik - ren exotica eller finns det alternativ, surfmusik till exempel?

- Ja, det tycker jag absolut. Exotica finns i många olika varianter egentligen. Först dök det ju upp inom klassisk musik, Ravels "Bolero", och sedan med jazzmusiker som Duke Ellington, som gjorde tidig exotica. Därefter kom Les Baxter och då var det ganska stora arrangemang, och sedan Martin Denny, vars musik blev synonymt med det som kom att spelas på en tiki-bar, där det är ett litet band med många exotiska instrument. Det är väl det jag först tänker på när jag pratar om exotica. Men exempelvis surfmusik är alldeles utmärkt. Nu är ju tanken, i en tikibar, att det ska vara väldigt soft exotisk musik som ligger i bakgrunden, vi kör inte så mycket surf här - meningen är att det ska få vara lugnt.

Ja, hela grundidén med tiki är att det ska vara avslappnande.

- Precis, man ska flyta iväg. Allt är till för att förhöja njutningen och drinkintaget. De flesta krogar nu för tiden handlar ju om att man ska få kunden att dricka så mycket skit som möjligt snabbt. Det är otrevlig miljö och så hög volym att man bara kan göra läten, inte konversera. Folk ska bara bli bedövade och sedan lämna plats till nya gäster. Här är meningen att folk ska sitta, drömma sig iväg och konversera - så som jag tycker att en krog borde vara. Jag tycker att det här är ett sätt att visa på hur det skulle kunna vara på krogen som i alla fall jag tycker är bra, när det verkligen är trevligt. Jag har väldigt svårt för alla de här irländska pubarna och liknande - allt är som att gå på Konsum...

Så sant. Finns det några bra moderna tiki-inspirerade grupper?

- Jag tycker att bra musik är tidlös. Jag brukar försöka akta mig för "vad är nytt och vad är gammalt", men det är klart... Det finns ett band på Hawaii, Don Tiki, men de är sådär. Vi har ju det där gamla bandet som jag satte ihop, de var med och spelade när vi hade Tiki Room på andra klubbar. Det skulle jag helst vilja ha här också, ställa upp en liten orkester, men det finns ingen riktig plats. Det måste få plats en vibrafon... Så jag måste nog vara tråkig och säga att jag väntar fortfarande på ett riktigt bra nytt exotica-band. Många har försökt, men det blir lätt för mycket "stylat" och det finns ingen som riktigt vågar genomföra hela grejen. Men det finns så mycket gammalt man kan lyssna på ändå, det kommer nypressar och det är tidlös musik. När man hittar gamla saker som man inte har hört så är det som att hitta något nytt. Jag hittar hela tiden saker som jag aldrig hört förut och då blir det en ny skiva, precis som en som spelades in igår. Så är det.

Vad tycker du om att det är lite av en tiki-trend på gång?

- Jo, det är ju kul. När jag och mina kompisar började intressera oss för det här då var det ju verkligen det mest konstiga man kunde syssla med, ingen fattade någonting. Nu i USA så har det ju blivit mainstream, nästan i alla fall. Visst kan det kännas lite konstigt när man har haft sin egna lilla hemliga klubb och det plötsligt blir var mans egendom men jag tycker det är tråkigt om man ska gå runt och vara sur över det. Tiki är en popkultur som kan erbjuda väldigt mycket bra saker och det är bra att folk blir medvetna om vad tiki kan vara, även om mycket av populärkulturen pekar på helt fel saker. Det är kul att det finns ett intresse och det är ju en av anledningarna att det här stället kan finns.

Även om det blir populärt nu så är det klart svårt att få till exakt samma känsla som fanns på femtiotalet.

- Visst, men det är ju fortfarande så att Söderhavet finns någonstans i folks undermedvetna som synonymt med paradiset. Det var ju en av de sista platser som människa kunde ta sig till. Ok, nu är det visserligen ganska enkelt att komma till Hawaii och Polynesien, och de är ju exploaterade, men den ligger fortfarande kvar, den här paradiskänslan och som sagt, kommer man ner på ett sånt här ställe så finns det inget liknande och på så sätt tycker jag det håller kvar sitt unika och exotiska.

- I USA på femtiotalet, under kalla kriget, var det ju ett otroligt sexuellt förtryck och så vidare. Där blev tikikulturen en slags hednisk säkerhetsventil. Så var det även i Sverige, med Hawaii-fester där man reste enorma gudastatyetter på sin bakgård, hade vilda fester där spriten flödade och åt med händerna. Man kan jämföra det med sådana där ny-pagans som det finns nu. Jag brukar alltid garva att vi har paradiset nere i källaren precis bredvid en enorm kyrka.

- Men jag ser det inte heller som att man missbrukar eller förolämpar polynesisk religon. Det är ju inte så att de här tiki-statyetterna är autentiska. Tikikulturen har funnit så länge som en del av västerländsk kultur att det blivit en korsbefruktning. Det handlar ju inte om att bygga något museum över hur det var en gång i tiden, det är ju en drömvärld. Den polynesiska estetiken har inspirerat allt från seriefigurer till fenorna på en cadillac. Man blandar allt det här. Vissa har klagat över att det är något kolonialt spöke man drar upp, men det är inte riktigt sant. Musiken exotica kom ju innan det något som hette world music och då menar folk, "jaha, vad är det här - vita jazzmusiker som fejkade att det var en afrikansk skiva", men det var ju inte riktigt så. Ok, skivbolaget gjorde exotiska omslag och skrev att "det här är musik från Hawaii", men det gav kompositörer tillåtelse och inspiration att plocka ur sin fantasi och göra sina drömvisioner av hur det lät på exotiska platser. De påstod ju aldrig att de gjorde autentisk musik. Jag tycker till och med att det är roligare med den här fantasivarianten. Det finns väldigt mycket fin autentisk musik också, men det är två helt olika saker. Och en tikibar, den summerar upp allt. Det handlar en hel del om de västerländska drömmarna om exotiska saker, men att det ska vara något rasistiskt det håller jag inte med om. Tvärtom, det handlar om att öppna sig för annorlunda kulturer.

Hur vill ni utveckla Tiki Room?

- Jag vill inte ha så mycket klubbkoncept här, jag tycker att stället ska vara som det är. Klubbkoncept brukar alltid betyda att det är någon discjockey som kommer in och spelar skivor och inte så mycket mer. Då blir det jättehög volym här inne och man tappar hela grejen. I höst kommer vi börja köra någon slags beatnik-burlesk-tiki-show, där vi kommer att ha burlesk-dans två gånger per kväll och beatnik-poesi med bongotrummor och kontrabas. Någon skäggig herre som lufsar runt och läser, inte någon Bruno K Öijer utan mera beatnik. Det är svårt att få in så mycket, men något sådant kommer det nog att bli. Vi ska även se till att ha lite hula-dans.

- Burlesk börjar verkligen bli stort i USA. Som vanligt är det ingen här som vet vad det, det är klassisk strip-tease men det blir aldrig helnaket. Värdig striptease, kan man säga, slöjdanser och liknande. I San Francisco, till exempel, där har ju alla sådana där Riot Grrrls som sprang runt med super-8-kameror tidigare istället börja sätta upp siter där man kan köpa hemgjorda bröst-tassles och liknande. Men lokalen är inte riktigt gjord för sånt. Jag håller på att försöka utforma det på bästa sätt. Men annars är konceptet att det är som det är och så får man fylla upp det själv.

Tiki Room hittas i källaren på Restaurang Mellow, Birkagatan 10. Vi rekommenderar varmt ett besök.

/ Per